Månad: april 2015

Stalkning innebär att någon upprepade gånger blir trakasserad av samma person. Trakasserierna kan ske i form av hot, ovälkomna besök, att ringa upprepade gånger på telefon och att skicka brev eller e-post med kränkande innehåll. Dessa kontakter uppfattas av den utsatte som störande, hotfulla, kränkande och skrämmande genom både sitt innehåll och sin omfattning. Beteendet kan även innebära att någon smyger sig på, övervakar och förföljer en person.

Källa: Kvinnofridslinjen

Stalking är inget ovanligt fenomen. Personer som blivit utsatta för våld och valt att lämna relationen riskerar att den våldsamma partnern börjar stalka och att hen dyker upp på olika oönskade sätt och stör, kränker, skrämmer. En misshandlare gillar nämligen inte att förlora kontrollen. Misshandlaren kan därför ta till den här sortens metoder för att fortsätta tvinga sig på när hen blir lämnad och erfarenheten säger att det finns en hotbild om ökat våld i samband med att man lämnar en misshandlare.

Att en person gång på gång mot ens vilja tar kontakt och gör det på ett obehagligt och skrämmade sätt är tärande och det är lätt att känna skam och skuld och därför inte söka hjälp. Man kanske känner sig dum som överhuvudtaget har haft en relation med en sådan person och anklagar sig själv för sina val. Eller också så kanske man lever under mer eller mindre uttalade hot om repressalier om man skulle anmäla personen. Att en misshandlare fortsätter att kränka gränser när relationen tagit slut kanske egentligen inte är helt oväntat eller förvånande. Att trampa över gränser har ju sannolikt sedan länge varit ett återkommande mönster. Framför allt så handlar det här om misshandlarens tillkortakommanden och inte om dig. Ingen har gjort sig förtjänst av misshandel och trakasserier, vare sig under eller efter en relation. Blir du utsatt för stalking av en expartner, ta det på allvar. Slutar inte personen då du sagt ifrån kontakt så var inte rädd att kontakta polisen. Tveka inte heller att söka stöd hos kvinnofridslinjen, en kvinnojour eller socialtjänsten. Du har rätten att bestämma vem som ska finnas i ditt liv just nu.

Det är många som skriver till oss på psykiskmisshandel.se Det är både kvinnor och män som känner sig utsatta i sin relation eller som vill prata om en tidigare relation och hur den har påverkat dem. Många undrar om det de varit med om verkligen är att betrakta som misshandel eller om de överdriver. Andra vill prata om hur de ska gå tillväga för att kunna ta sig ur relationen medan ytterligare andra är oroliga för någon närstående: en mamma, en dotter, en bror…

Alla dessa människor som har upplevelser av kränkningar i en relation med sig och som vänder sig till hemsidan har fått mig att fundera. Socialtjänsten har ett tydligt uppdrag att erbjuda råd och stöd, ekonomiskt bistånd, skyddat boende, hjälp till barn i våldsutsatta familjer och vidare stöd till våldsutövande personer som behöver hjälp att sluta. Men hur många känner till det? Och av dem som känner till det undrar jag hur många som känner sig redo att faktiskt ringa till socialtjänsten och söka hjälp. Och likaså hur väl socialtjänsten är rustade att ta emot dem.

Det kan finnas en rad olika skäl till att man drar sig för att söka sig till socialtjänsten. Det är en myndighet där man dokumenterar kontakterna. Man kan känna rädsla att bli ifrågasatt som förälder eller till och med att förlora sina barn. Det kan vara svårt att se sig själv som någon som skulle behöva en kontakt med socialen, då det finns en del fördomar om vilka som vänder sig dit. Man kan ha bristande förtroende för socialtjänsten. Det kan vara så att man inte upplever att stödet är anpassat till ens situation eller att man ”bara” är psykiskt misshandlad och inte borde ta resurserna i anspråk.

Alla hinder för att söka hjälp är ju naturligtvis ett problem då det inte är hälsosamt att leva i en relation där man blir utsatt för upprepade kränkningar och våld. Jag uppfattar att det finns utrymme för betydligt mer resurser till våldsutsatta och personer i destruktiva relationer. Kanske också delvis andra resurser. Att kunna fånga upp och stödja utsatta personer innan de lever i ett veritabelt helvete och är hotade till livet och måste söka skydd omedelbart borde vara en mänsklig rättighet och dessutom enormt resurssparande. Och, märk väl enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

Vad har du för erfarenhet att möjligheterna till stöd och hjälp för en person som är utsatt för psykiskt våld? Skriv gärna till oss och berätta!