Månad: maj 2015

Kommentarer och oönskade goda råd, t.ex. ”ska du verkligen äta mer nu?” med en menande blick på den mjuka magen, det kan vara jättesvårt att värja sig mot. Du vet ju att du väger några kilon för mycket. Och om du skulle säga ifrån, ja då kommer personen som kläckte kommentaren med lätt sårad min att kontra med ”jag menar ju bara väl”, ”jag vill bara hjälpa dig” eller liknande. Tablå. Man känner i magen att de där menande blickarna, nypet i valken i sidan eller fingret som petades in i magen faktiskt inte kändes bra. Inte bra alls. Tvärtom så känner du dig troligen kränkt eller sårad. Men om man framhärdar i att kommentarerna inte uppskattas så blir det ganska ofta en otrevlig stämning och man själv blir anklagad för att vara överkänslig, leta efter bråk eller till och med att man är otacksam som inte uppskattar hjälpsamheten.

Den här typen av misshandlare, förbättraren, dyker upp i olika sammanhang. Inte minst föräldrar som vill få sitt barn att bli annorlunda. Tänk på detta, alla ni som har barn hemma! Kritik som riktas mot vem barnet är kan vara förödande för barnets självkänsla och påverka dess framtid negativt.  Förbättraren kan också senare  i livet komma som en chef med plumpa kommentarer och personangrepp eller som din partner hemma som ”vill hjälpa dig att må/se ut/ prestera bättre”.  Bli smalare, snabbare, vackrare, duktigare. Då ska du bli accepterad och älskad. Så lyder förbättrarnas budskap. Framför allt: du duger inte som du är.

Detta klingar inte särskilt vackert i öronen, eller hur? En omtanke om t.ex.  någons vikt och hälsa ska inte uttryckas i nedsättande blickar och gliringar. Man förbättrar över huvud taget ingenting alls genom att såra, kränka eller förolämpa. Kanske känner sig förbättraren bättre själv då hen känner sig större genom att förminska andra. Men mottagaren blir inte ett dugg hjälpt utan hen blir stjälpt. ”Hjälpsamheten” är inget annat än ett passiv-aggressivt beteende, en slags mobbning eller psykisk misshandel.

Om förbättraren alltid är medvetet elak? Jag törs inte säga att det är så till 100%, men då det ingår i ett respektlöst mönster av handlingar gentemot en annan person så är det knappast en tillfällig blooper.  Du som vet med dig att du håller på så här, tycker jag ska ta dig en stund till att rannsaka dig själv. Varför fäller du såna här kommentarer? Vad vill du uppnå?  Och du som har upplevt det här. Det är inte du som behöver förbättra dig utan den som kommenterar som behöver ändra sitt uppförande. Eller också så kanske du bör vara i annat sällskap.

Läs mer här om viktmobbning

All ny teknik ger en massa nya möjligheter att hålla sig à jour med vad nära och kära gör. Många har säkert stor glädje av det men en del digitala tjänster är förödande för den som har en kontrollerande partner eller expartner. Då reklamkampanjer har ropat ut ”se var din familj är i realtid” så får jag gåshud då jag tänker på de möjligheter en misshandlare får. En mobiltelefon som läggs på bordet oövervakad ett kort ögonblick räcker oftast för att ha tid att installera spionprogram. Genom en app kan man övervaka bostaden direkt från sin mobiltelefon. Andra tjänster talar om var familj och vänner befinner sig, enkelt med GPS-tjänster. Dataintrång kan ge ytterligare upplysningar över den man vill övervaka.

Jag länkar här till en checklista vad man kan göra för att skydda sig om man tror att man kan vara utsatt för digital övervakning. Det här är teknikrevolutionens baksida och något var och en som haft oturen att råka på en misshandlare ska vara medveten om.

Försummelse är en sorts misshandel som riktas särskilt mot människor som pga. sjukdom, funktionsnedsättning eller hög ålder är beroende av hjälp i vardagen. En hjälp som misshandlaren undanhåller dem. Det kan vara utebliven omvårdnad, gömma hjälpmedel eller ställa dem så långt bort att personen inte når, inte ge nödvändiga mediciner mm. Ofta riktas alltså angreppen direkt mot funktionshindret. Man är otroligt utelämnad och utsatt då man inte själv kan tillgodose sin behov och har en partner som hindrar en att få dem tillgodosedda i stället för att hjälpa till. När man är beroende av sin partner för sin dagliga levnad så är det också svårare att anmäla och lämna misshandlaren.

Ämnet är verkligen inte lätt. Det är upprörande, smärtsamt och skrämmande att det finns personer som behandlar sin sjuka, gamla eller funktionsnedsatta närstående så illa.”När man slår mot det som gör ont”, så beskrev en funktionsnedsatt kvinna det hon blev utsatt för av sin partner. Det är också titeln på en skrift som Nationellt Centrum för Kvinnofrid gett ut och som du kan ladda ner här om du vill läsa hela rapporten. Jag rekommenderar verkligen den här boken, som ger en ökad kunskap i funktionsnedsatta och våldsutsatta kvinnors situation.

Det är viktigt att vi vågar se och vågar agera om vi upptäcker någon som är utsatt. Och det är viktigt att se till att funktionsnedsättningen inte blir ett hinder för att kunna få stöd och hjälp att ta sig ur en våldsam relation. Att man måste ta alla på allvar borde vara en självklarhet, men gör man alltid det då det till exempel är en kvinna som har en psykossjukdom eller en utvecklingsstörning signalerar?