Att inte lita på sig själv

Jag får många mail från personer som känt igen sig i något av texterna om misshandel på hemsidan och vill berätta om det de varit med om. De berättar om skrik och bråk, partners som vill bestämma vem de ska prata med, vad de ska ha på sig, hur de ska spendera sin pengar. De berättar om partners som förnedrar dem inför släkt och vänner, partners som ljuger och partners som bedrar. De berättar om partners som hotar den med olika sanktioner om de inte gör som de blir tillsagda och partners som kan gå omkring och tiga i dagar, kanske veckor medan spänningarna stiger. De berättar om partners som slår sönder deras ägodelar, som trakasserar deras familj eller helt sonika förbjuder dem att umgås. Och på toppen av detta kommer sexuellt och fysiskt våld. Ändå tvivlar de på att de är misshandlade och frågar försynt efter min åsikt. Är detta misshandel eller är det bara en överreaktion? Lite arg blir väl alla…

Nej kära du, det är inte ett normalt eller acceptabelt sätt att visa ilska att ge sig på sin partner med verbala attacker. Det är misshandel, hur tufft det än är att ta till sig. Och det är också försmak av det som ska komma sen. Ord som gör ont följs alltför ofta av nävar som gör ont. Och varför tvivlar du på din egen upplevelse? Har du funderat något över det? Att bli utsatt för olika kränkande saker av sin egen partner, i sitt eget hem, tar självkänslan och känslan för vad som är OK ifrån en. Bit för bit bryter det ner en även om man gör motstånd mot det.  På sikt verkar det onormala normalt om man är med om det gång på gång. Och dessutom säger ju partnern att det är ditt eget fel, eller hur? Det finns ett namn på detta. Det kallas för normalisering. Och i takt med att våldet normaliseras så blir det också oftast allt grövre. Och din tillit till din egen förmåga att se och bedöma situationen minskar också i takt med att din partners lögner om dig etsar sig allt starkare in i ditt huvud och ända in i din själ.

Men ett har du i regel kvar. Du känner att något inte är bra. Du mår inte bra. Det är därför du surfar in på den här sidan och skickar mail till mig för att försöka få bekräftat det som du vet men som är undertryckt i medvetandet. Det du är med om är åt helvete. INGEN har rätt att kränka en annan människa. Allra minst den man säger sig älska. Jaha, säger din partner att det blir så fel för att hen älskar dig så mycket? Köp aldrig, aldrig detta. Att göra sin partner illa är ALDRIG ett tecken på kärlek utan på vrede och maktbehov. Lita på det du känner. Känns det fel, så är det fel. Var rädd om dig!

Psykisk misshandel

View more posts from this author