maj 15, 2015
Psykisk misshandel under omtankens täckmantel
Kommentarer och oönskade goda råd, t.ex. ”ska du verkligen äta mer nu?” med en menande blick på den mjuka magen, det kan vara jättesvårt att värja sig mot. Du vet ju att du väger några kilon för mycket. Och om du skulle säga ifrån, ja då kommer personen som kläckte kommentaren med lätt sårad min att kontra med ”jag menar ju bara väl”, ”jag vill bara hjälpa dig” eller liknande. Tablå. Man känner i magen att de där menande blickarna, nypet i valken i sidan eller fingret som petades in i magen faktiskt inte kändes bra. Inte bra alls. Tvärtom så känner du dig troligen kränkt eller sårad. Men om man framhärdar i att kommentarerna inte uppskattas så blir det ganska ofta en otrevlig stämning och man själv blir anklagad för att vara överkänslig, leta efter bråk eller till och med att man är otacksam som inte uppskattar hjälpsamheten.
Den här typen av misshandlare, förbättraren, dyker upp i olika sammanhang. Inte minst föräldrar som vill få sitt barn att bli annorlunda. Tänk på detta, alla ni som har barn hemma! Kritik som riktas mot vem barnet är kan vara förödande för barnets självkänsla och påverka dess framtid negativt. Förbättraren kan också senare i livet komma som en chef med plumpa kommentarer och personangrepp eller som din partner hemma som ”vill hjälpa dig att må/se ut/ prestera bättre”. Bli smalare, snabbare, vackrare, duktigare. Då ska du bli accepterad och älskad. Så lyder förbättrarnas budskap. Framför allt: du duger inte som du är.
Detta klingar inte särskilt vackert i öronen, eller hur? En omtanke om t.ex. någons vikt och hälsa ska inte uttryckas i nedsättande blickar och gliringar. Man förbättrar över huvud taget ingenting alls genom att såra, kränka eller förolämpa. Kanske känner sig förbättraren bättre själv då hen känner sig större genom att förminska andra. Men mottagaren blir inte ett dugg hjälpt utan hen blir stjälpt. ”Hjälpsamheten” är inget annat än ett passiv-aggressivt beteende, en slags mobbning eller psykisk misshandel.
Om förbättraren alltid är medvetet elak? Jag törs inte säga att det är så till 100%, men då det ingår i ett respektlöst mönster av handlingar gentemot en annan person så är det knappast en tillfällig blooper. Du som vet med dig att du håller på så här, tycker jag ska ta dig en stund till att rannsaka dig själv. Varför fäller du såna här kommentarer? Vad vill du uppnå? Och du som har upplevt det här. Det är inte du som behöver förbättra dig utan den som kommenterar som behöver ändra sitt uppförande. Eller också så kanske du bör vara i annat sällskap.
